Mikroplast från bilen: Så mycket hamnar faktiskt i avloppet

Bilen är en självklar del av vardagen, men varje resa lämnar efter sig mer än avgaser och smuts på vägen. När däck och andra bildelar slits frigörs små plastpartiklar som kan följa med regnvatten och hamna i dagvattenbrunnar och avloppssystem. Mikroplast från bilen är därför en miljöfråga som ofta sker utan att vi märker det. Hur stora mängder handlar det egentligen om, och vad händer med partiklarna när de når avloppet? I den här artikeln tittar vi närmare på hur mikroplast från bilen uppstår, hur den sprids och varför däckslitage är en betydande källa till plastföroreningar i vår miljö.

Hur mycket mikroplast från bilen hamnar i avloppet?

Mikroplast från bilen uppstår framför allt genom slitage när fordonet används. Däck är den mest uppmärksammade källan, eftersom gummit nöts mot vägbanan under acceleration, inbromsning och kurvtagning. Materialet som lossnar består av en blandning av gummi, plastliknande polymerer, mineraler och andra ämnen. En del partiklar blir kvar på vägbanan, medan andra transporteras bort av regn och smältvatten. När vattnet rinner mot brunnar och dagvattensystem kan partiklarna därför hamna i avloppsrelaterade miljöer. Hur stor andel som faktiskt når vattendrag varierar däremot beroende på lokala förhållanden och hur vattnet renas.

Däckslitage står för en stor del

När ett bildäck rullar mot asfalt uppstår friktion som gradvis bryter ned materialet. Ju mer bilen kör, desto mer material kan frigöras från däcken. Körsättet spelar också roll. Kraftiga accelerationer, hårda inbromsningar och snabba riktningsförändringar ökar belastningen och kan bidra till större slitage. Även bilens vikt, däckens konstruktion, lufttryck och vägunderlag påverkar processen. Det innebär att mikroplast från bilen inte kommer från en enda aktivitet, utan från en kombination av faktorer som återkommer varje gång fordonet används. Partiklarna är dessutom ofta så små att de inte syns med blotta ögat.

Mikroplast från däck skiljer sig också från exempelvis plastbitar som tappas på marken. Däckpartiklarna är resultatet av kontinuerligt slitage och bildas därför direkt på eller nära vägarna. Trafikmängden har därmed stor betydelse för hur mycket material som kan samlas i en viss miljö. Om många fordon passerar samma plats varje dag kan partiklar successivt ansamlas i vägdammet. Vid kraftiga regn kan en del av detta material sköljas vidare. Det är denna transportväg som gör kopplingen mellan biltrafik, dagvatten och mikroplast särskilt viktig ur miljösynpunkt.

Vad händer när partiklarna spolas bort?

När regn faller på en väg följer vattnet ofta en bestämd avrinningsväg. Det kan rinna mot gatubrunnar, diken eller andra dagvattenlösningar. Mikroplast från bilen kan då följa med vattnet, men transporten är inte alltid rak. Tyngre partiklar kan sedimentera i brunnar, diken eller sedimentationsanläggningar, medan mindre partiklar kan fortsätta med vattenflödet. Hur effektivt partiklarna fångas upp beror bland annat på partikelstorlek, vattenflöde och vilken typ av reningssystem som finns. Därför är det missvisande att anta att allt mikroplast automatiskt når ett vattendrag efter varje regn.

Avloppssystemens utformning har stor betydelse för vad som händer därefter. Dagvatten och spillvatten hanteras inte alltid i samma system, och lösningarna varierar mellan olika områden. Där dagvattnet leds genom reningsanläggningar kan partiklar fångas upp innan vattnet släpps vidare. Samtidigt kan mikroplast som fastnar i sediment eller slam behöva hanteras på ett kontrollerat sätt. Frågan handlar därför inte enbart om hur mycket mikroplast bilen producerar, utan också om hur effektivt samhällets system kan hindra partiklarna från att spridas vidare till mark, sjöar och hav.

Däckslitage är en stor källa till mikroplast

Däckslitage har blivit en central del av diskussionen om mikroplast eftersom vägtrafiken sker i mycket stor omfattning. Varje enskilt fordon kan bidra med små mängder material, men när utsläppen från många fordon räknas samman blir den totala belastningen betydligt större. Partiklarna kan dessutom innehålla olika ämnen från däcken och från vägbanan som de blandas med under färden. Det gör däckpartiklar till en komplex typ av förorening. Mikroplast från bilen bör därför inte betraktas som ett isolerat plastproblem, utan som en del av den bredare miljöpåverkan som uppstår från vägtrafik.

Körningen påverkar hur mycket som slits

Alla körsätt belastar däcken, men vissa situationer kan öka slitaget. Hårda inbromsningar och kraftiga accelerationer innebär större krafter mellan däck och asfalt. Även frekvent körning i kurvor och körning med tung last kan påverka hur snabbt däcken slits. Däckens skick är samtidigt avgörande. Felaktigt lufttryck kan förändra kontaktytan mot vägen och påverka slitagebilden. Därför kan föraren påverka en del av den mängd material som frigörs genom att köra mjukare och kontrollera däcken regelbundet. Det minskar inte utsläppen helt, men kan bidra till lägre slitage över tid.

Även fordonets egenskaper spelar in. Tyngre bilar belastar däcken mer, medan kraftfulla motorer kan göra det lättare att utsätta däcken för höga krafter vid acceleration. Moderna elbilar kan exempelvis vara relativt tunga på grund av batterierna, samtidigt som deras drivsystem kan ge hög acceleration. Det betyder inte att en viss typ av bil automatiskt orsakar en bestämd mängd mikroplast, eftersom många faktorer samverkar. Däckens material, körsträcka, vägtyp och körmönster måste vägas in när man bedömer hur mycket partiklar som kan frigöras.

Vägarna fungerar som samlingsplatser

Mikroplast från bilen stannar inte nödvändigtvis precis där den bildas. Partiklar kan blandas med damm, sand och andra föroreningar på vägbanan. Under torra perioder kan materialet ligga kvar och påverkas av trafikens rörelser. När regn kommer kan vattnet sedan föra med sig en del av partiklarna. På så sätt fungerar vägar och trafikmiljöer som tillfälliga samlingsplatser för material från fordonen. Det innebär också att mängden mikroplast som transporteras vid ett enskilt regn inte enbart beror på nederbörden, utan även på hur mycket material som hunnit samlas mellan regntillfällena.

Hur partiklarna rör sig efter vägen beror på den lokala infrastrukturen. I vissa områden finns brunnar och ledningar som snabbt leder bort dagvattnet. På andra platser används diken, dammar eller olika former av fördröjningslösningar. Sådana system kan fånga upp en del av partiklarna innan vattnet når känsligare miljöer. Samtidigt kan reningen variera kraftigt mellan olika anläggningar. Därför är det svårt att ange en enda generell siffra för hur stor andel av mikroplasten från bilen som hamnar i avloppet eller slutligen når sjöar och hav.

Så kan utsläppen av mikroplast från bilen minska

Det går inte att eliminera däckslitage så länge bilar körs på väg, eftersom kontakten mellan däck och asfalt alltid innebär en viss materialförlust. Däremot finns det flera sätt att minska både slitaget och spridningen av partiklarna. Åtgärderna behöver ske på flera nivåer, från hur bilen körs och underhålls till hur vägar och dagvattensystem utformas. För den enskilda bilägaren kan små förändringar vara relevanta, särskilt om de kombineras med regelbunden kontroll av däcken. Samtidigt krävs tekniska och infrastrukturella lösningar för att hantera utsläppen från den samlade vägtrafiken.

Kör mjukare och kontrollera däcken

Ett jämnare körsätt kan bidra till att minska belastningen på däcken. Mjuka accelerationer och inbromsningar innebär mindre kraftiga förändringar i kontakten mellan däck och väg. Det kan också vara klokt att undvika onödigt aggressiv kurvtagning och hjulspinn. Regelbunden kontroll av däcktrycket är en annan enkel åtgärd. Däck som körs med felaktigt tryck kan slitas på ett ojämnt sätt, vilket både påverkar däckens livslängd och kan förändra mängden material som frigörs. Rätt däcktryck enligt fordonstillverkarens rekommendationer är därför relevant både för ekonomi, säkerhet och miljöpåverkan.

Även valet av däck har betydelse, även om det inte finns en enkel regel som säger att ett visst däck alltid ger minst mikroplast. Olika däck är konstruerade med olika materialblandningar och egenskaper, och de kan därför uppvisa olika slitage under samma förhållanden. Föraren bör framför allt välja däck som är lämpliga för bilen och användningen och se till att de underhålls korrekt. Att byta däck innan de är utslitna kan dessutom förhindra att körningen fortsätter med däck som har försämrade egenskaper. Regelbundet underhåll är därmed en konkret del av arbetet mot onödigt slitage.

Dagvattenrening kan fånga partiklar

Tekniska lösningar i trafikmiljön kan minska mängden mikroplast som transporteras vidare från vägar. Dagvattendammar, sedimentationsanläggningar, filter och andra reningslösningar kan under rätt förhållanden fånga upp partiklar innan de når recipienten. En viktig princip är att bromsa vattenflödet så att partiklar hinner sedimentera. Effektiviteten varierar däremot beroende på konstruktion, underhåll och vilka partikelstorlekar som systemet är utformat för att hantera. Om sediment och filtermaterial inte sköts ordentligt kan reningseffekten dessutom försämras. Därför är drift och underhåll en viktig del av lösningen, inte bara själva anläggningens konstruktion.

Det finns också åtgärder som kan minska mängden partiklar redan innan de når dagvattensystemet. Regelbunden rengöring av gator och trafikmiljöer kan avlägsna vägdammet som innehåller däckrelaterat material, även om metoderna måste utformas så att föroreningarna inte bara flyttas till en annan miljö. Samtidigt kan bättre kunskap om däckslitage, trafikmängder och lokala avrinningsvägar göra det lättare att prioritera rätt åtgärder. Mikroplast från bilen är därför inte ett problem med en enda lösning. Minskad materialförlust, effektivare dagvattenhantering och genomtänkt trafikmiljö behöver samverka.